Riuttala gard

Suomen Alkuperäiskarja ry (Finska lantrasföreningen), Lantbrukets Forskningscentral och Riuttala bondgårdsmuseum
anordnade tillsammans en festdag den 7 juni 1998,
med anledning av att man för 100 år sedan hade bildat en kontrollförening för den Öst-Finska lantraskon.

Festen hölls på Riuttala bondgårdsmuseum nära Kuopio.
Denna gård med sina tio torp var byns ända bebyggelse en lång tid från 1650 -talet och framåt.
Landsväg kom det till gården först på 1930 -talet, så det gällde att verkligen vara självförsörjande.
Man försöker numera bevara miljön som den var i början på 1900 -talet.
Som mest har det funnits omkring 40 byggnader på gården, dom flesta timrade av grova stockar.
Till området hör nu c. 20 byggnader. Nuvarande huvudbyggnad stod färdig 1852 med sina två storstugor, en i var ända.
Det kunde vara upptill 50 personer runt matborden.
Gårdens areal var nästan 2000 ha varav åkerodling på c. 50 ha.

Bilden täcker ungefär en fjärdedel av storstugan med dess massiva spis och ugn.
Spisdelen hade ingen lucka, utan man kunde använda långa vedträn som sköts in anefter som de brann.

Lantraskossan.

Med lantras eller naturras menas en oförädlad, genom naturligt urval uppkommen husdjursras.

Föreningen Itä-Suomen Karjanjalostusyhdistys r.y. grundade 1898 det första stamboksregistret i landet.
Kontrollföreningens namn Itä-Suomen Karjanjalostusyhdistys r.y. ger förkortningen "ISK"
vilken ofta används som namn på denna koras liksom även ordet "kyyttö".
Ordet kyyttö härstammar från det finska ordet för orm, kyy, gemensamt har de igenkänningslinjen på ryggen.
Förutom i det finska språket används ordet kyyttö även i Estland och Ingermanland och var vanligt redan på 1700 -talet.

Nötboskapen är människans viktigaste och världens vanligaste husdjur. Människan har omkring 40 husdjursarter,
av vilka de första domesticerades för över 10 000 år sedan. Djurraserna uppskattas till c 4000. I Norden har det funnits
nöt i c 4500 år. Det har uppstått djurraser som avviker från varandra genom färg, hårbeklädnad , storlek och produktionsegenskaper.

Den finska ursprungsrasen, om vi håller oss till kon, har utvecklats i våra finska förhållanden till lokala lantraser under en mycket lång tid. Den Öst-Finska lantraskon är en av våra äldsta djurstammar.
Från 1500 -talet och framåt har det inporterats avelsdjur av andra raser till stora gårdar och sedan spridits till omgivningen.
I avlägsna trakter hölls lantraserna fria från inblandning av andra raser.Vi har i Finland 3 olika lantras-kor, den östfinska
som jag här berättar om, sedan den västfinska vanligen helbrun och lapplandskossan ofta helvit.

Den första utställningen med nötkreatur i Finland hölls 1898 i Kuopio, samtidigt bildades föreningen,
Itä-Suomen Karjanjajostusyhdistys r.y. (Den Öst-Finska Husdjursavelsföreningen)
Dess verkningsområde upptog ungefär halva landet. I föreningens verksamhet ingick att föra stambok ordna utsällningar och tävlingar mellan olika besättningar samt kokontroll och befrämjande av handel med avelsdjur.
Så sent som på 1950- och 1960 -talet var rasen ännu vanlig i Karelen, Savolax och Kajanaland.
Numera fins det ett hundratal renrasiga Öst-finska lantraskor, men djurantalet håller på att växa.
En tredjedel av världens husdjursraser har en population på under 1000 djur.

De ursprungliga husdjursraserna är ett nationellt arv som borde bevaras som en del av vår kultur
och vi borde samtidigt föra det genetiska arvet vidare till kommande generationer. Det är möjligt att vi under detta nya årtusende kommer att behöva helt annorlunda djur än nu.
Den finska staten deltar i bevarandet av lantraser. Det fins sk bevaringsbesättningar i flera centralfängelser vilka har anknytning till lantbruk.
Lantraserna bevaras bäst om de är en del av den levande landsbygden och dess näringar.

Två av våra egna djur, Ulrika 1996-2002 och tjurkalven Pontus från våren 2002.

Denna bild av en ISK ko med horn är från en liten bok som kom ut i en andra upplaga 1907och var riktad till småbrukare.
Ohjeita karjantaloudesta pienviljeliöille av Hannes Nylander.

Korna vägde från 300-350 kg och medelproduktionen var 2000-2500 kg. En tjur vägde c 400 kg.
En kontrollvägning av 106 ISK kor år 1898 gav en medelvkt på 288 kg.

ISK tjur. Man får en uppfattning om tjurens storlek om man jämför med mannen.

Teckning: Kyyttö besättning av Martti Eskelinen
Martti Eskelinen målar tavlor med komotiv även i olja och akvarell.
Han har en ISK mjölkkobesättning i Sonkajärvi.

Suomenkielinen lisäys: Kyyttö tulee sanasta kyy koska ne kuvaa toisissaan olevaa tunnusmerkkiä,
eli juovaa selässä. Sana kyyttö oli käytössä jo 1700 -luvulla ja esiintyy Suomen lisäksi Viron ja Inkerin kielessä.

Öst-Finsk Lantras ISK 100 år.

Lantraskossan.